Skepp kom lastade med solidaritet

Det som mötte dem var ofattbart våld.

Anna Lindh in memoriam

Idag den 10 september är det precis tio år sedan dåvarande utrikesminister Anna Lindh attackerades med kniv inne på NK. Omkring ett halvt dygn senare, tidigt på morgonen den 11 september, dog hon. De dagarna har etsat sig fast hårt i mitt minne. Det känns på en och samma gång som att det är en evighet sedan, och som att det hände igår.

Kära DN, jag har en liten undring

Först ska jag bara konstatera att andra har sagt betydligt bättre och mer insatta saker än vad jag kan åstadkomma om det absurt transhatiska i gårdagens huvudledare i DN. Kanske särskilt journalisten Tomas Hemstad, som twittrade följande.

Day Of Rage

Jag brukar ju posta en hel massa om Palestina, särskilt på facebook. Det finns säkert de som tycker att det är tröttsamt, ointressant, för mycket. Men faktum är att jag bara delar med mig av kanske en tiondel av allt jag läser om. Och jag läser om en ännu mindre del av allt det som palestinier i Palestina och Israel lever med varje dag. En skulle utan problem kunna ägna sig åt det på heltid. Men nu kan jag ju inte det. Ännu. Men just den här dagen har utsetts till en National Day of Rage, och det minsta solidariteten kräver av mig är att informera. Så idag kommer jag spamma - lev med det!

XOXO

Om att göra något konkret

Få har väl missat den fantastiska sidan trettiotreanledningar.com, och det har nog inte heller undgått någon att länken till den blockerades som "spam" av Facebook. De delningar av den som gjorts, inklusive i privata meddelanden, togs bort, och hela konversationer försvann på köpet. Facebook har i efterhand hävdat att det var ett misstag, but I doubt it. Inte minst med tanke på att den alternativa länken på squarespace också blockerades efter ett tag. Och framför allt med tanke på hur Facebook brukar behandla feministiska inlägg och bilder, jämfört med sexistiska och misogyna sådana. Som reaktion startade @kvinnohat en protestlista som i skrivande stund har över 7 500 underskrifter.

Veckans...

#Gilla

- att jag varit ledig i fem dagar.

Den sanning vi vill se

För ett par veckor sedan publicerades i Dagens Nyheter ett öppet brev. Ett brev som kom att delas med, spridas till, läsas av, och framför allt djupt beröra tusentals människor.

Bästa Beatrice Ask.

De är många, berättelserna om hur det kan vara att i Sverige leva som någon som inte ser ut på ett sätt som gör att hen alltid förutsätts prata svenska utan brytning. Jag hade hört flera av dem, och tänkt väldigt mycket på hur rasismen ser ut i Sverige och världen veckorna innan, av flera skäl men bl.a. på grund av REVA. Jag kan nog aldrig mer än empatiskt förstå hur det är. Jag har aldrig fått min egenskap som "svensk" ifrågasatt. Men jag har undrat. Kanske var jag därför extra mottaglig för att nappa på det erbjudande Beatrice Ask fick, att byta skinn och erfarenheter  med Jonas Hassen Khemiri i ett dygn.

Veckans...

#Gilla

- att Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd i två mycket intressanta mål:

Frihet?

Jag har funderat mycket på det de senaste dagarna. En skulle kunna tycka att det bara finns två alternativa svar på frågan. Att svaret är enkelt. Ja eller Nej.

Frihet?

On this day in history...

... dödades 23-åriga ISM-aktivisten Rachel Corrie, när hon tillsammans med andra aktivister försökte stoppa en israelisk bulldozer från att demolera enskilda palestinska människors hem och egendom i Rafah (se t.ex. CNN, Ha'aretz och USA Today). Idag på tioårsdagen hedras hon i mycket läsvärt reportage av Al Jazeera.

Rasprofilering, återigen. Men mest om personlig integritet.

Eller kanske egentligen religionsprofilering i det här fallet. John Knefel skriver idag i Rolling Stone om hur människor drabbas av New York-polisens utbredda övervakning av muslimer. Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt när polismakten på detta sätt skiljer ut människor enbart baserat på att de tillhör en viss religiös eller etnisk grupp. Precis som med den svenska polisens metoder för s.k. inre gränskontroll utgör detta en del i en idé om att vissa människor helt enkelt inte "hör hemma". De är alla potentiella förrädare, som inte kan tillåtas samma friheter som "riktiga" invånare.

REVA

Jag var på demonstration i Kungsan igår. Det var, för att uttrycka saken milt, svinkallt. Sådär som Sverige i mars kan vara - snabbt sjunkande temperatur, oförsonliga vindar som drar in fuktig luft från Östersjön, ett tjockt lager av snö som packats till hård is täcker marken. Svinkallt.

Abraham

~SPOILER ALERT~

Jag har egentligen aldrig reflekterat särskilt mycket över USA:s historia. Vissa saker, stora händelser, känner en såklart till, en vet att de varit oerhört betydelsefulla både för USA och för världen i stort. Men jag har som aldrig mer än just konstaterat detta. Så att en film handlar om en amerikansk president är inte något som i sig får mig att bli eld och lågor och genast rusa iväg till närmsta biograf.

"Patriarkatet sätter i halsen"

"Det är kul att använda ordet ”könsmaktsordning” i parlamentet - patriarkatet sätter i halsen."

8 mars

Jag tänker ofta inte bara i ord, utan även i bilder, ljud, ibland lukter. Typ som 4D-bio. När jag tänker på datumet den 8 mars så ser jag framför mig ett blodrött datum. Inte rött som i den röd-blåa politiska skalan, även om det nog finns en del stänk av den röda färgen också, utan glänsande blodrött. Det är hett också, det här datumet, som om det glödde. Och ljudet. Det här datumet ljuder av miljoner röster. De viskar, ropar, skriker. En del långt bortifrån, så de nästan inte hörs, andra helt nära. Den 8 mars har också en speciell lukt. Det luktar som när man öppnar en bok som stått orörd i ett bibliotek i hundra år alltmedan dammet lagt sig i ett tjockt lager. Som en berättelse som fallit i glömska. Men lukten av damm och gammalt papper blandas med lukten av knappt torkad trycksvärta - för det är en berättelse som pågår, den uppdateras ständigt.