~SPOILER ALERT~
Men hur som helst så såg jag Lincoln igår. Och jag blev faktiskt väldigt berörd. Daniel Day-Lewis gör naturligtvis en fantastisk rolltolkning, och Sally Field - kan en människa vara mer awesome?! Det är överlag en väldigt välgjord film, sett till skådespelarinsatser, foto, kostym etc. Men att jag blev berörd var framför allt på grund av hur mycket jag kände igen mig. Hur mycket av samma tongångar som hörs idag - i USA, i Sverige, i världen. Hur mycket skillnad som fortfarande görs mellan människor - på grund av hudfärg, nationalitet, religion, kön, sexuell läggning m.m. Hur de som har är så ovilliga att dela med sig till de som inte har. Hur rädslan av att behöva dela med sig av sin makt - politisk, ekonomisk, social - får människor att göra de mest vidriga saker. Hur människor trycks ned, förminskas, görs till underlägsna varelser, avhumaniseras. Hur samma sak, i olika variationer och grader, tillåts ske om och om igen.
Jag blev berörd av hur mycket jag kände igen mig - och av hur mycket jag skulle vilja att jag inte gjorde det.
Det var som symboliskt att se den den 8 mars, internationella kvinnodagen, och dagen innan demonstrationen mot Sveriges alltmer inhumana asylpolitik och olagliga förföljelser av människor med s.k. utländskt utseende. De som har har, och de vill inte dela med sig.
Men det går att förändra. Abraham Lincoln är om något ett bevis på detta. Filmen må säkerligen skönmåla honom och kampen mot slaveriet, men oavsett hans baktankar med the 13th amendment så lyckades han i vart fall. Som Thaddeus Stevens* uttrycker det i en av filmen sista repliker, är slaveriets avskaffande i USA
[t]he greatest measure of the Nineteenth Century. Passed by corruption, aided and abetted by the purest man in America.
Jag tror på att aldrig sluta berätta, aldrig sluta jämföra nuet med historien. Och en får aldrig vara rädd för att dra paralleller till sådant som var tusen resor värre än vad vi kämpar med idag. För faktum är att ingen av de fruktansvärda historiska händelser som en lär sig om i skolan började med det fruktansvärda. Det började långt innan, med små små steg, när människor tänkte att det är väl inte så farligt. När människor tänkte att lite ont nog är nödvändigt, for the greater good. Och när allt är över undrar nuet hur historien kunde tillåta det. Om en lyssnar noga så hör en svaret; För att vi inte ville se. För att vi inte vågade stoppa det medan tid var.
XOXO
PS. A. Lincoln: "As the preacher says, I could write shorter sermons but when I get started I'm too lazy to stop." - igenkänningsfaktorn på den, through the roof!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar