REVA

Jag var på demonstration i Kungsan igår. Det var, för att uttrycka saken milt, svinkallt. Sådär som Sverige i mars kan vara - snabbt sjunkande temperatur, oförsonliga vindar som drar in fuktig luft från Östersjön, ett tjockt lager av snö som packats till hård is täcker marken. Svinkallt.

Ungefär så svinkallt som det som pågår i Sverige idag - som det som fått oss som var där att trotsa kylan för att protestera. Mot olagliga, osmakliga, metoder för att hitta de människor som sökt sig till Sverige för att få skydd, för att få en bättre framtid, få en framtid överhuvudtaget. Mot olaglig, osmaklig, rasprofilering som bygger på en alltmer utbredd idé om att vissa, de som inte passar in i en tänkt ram för hur en s.k. etniskt svensk person ser ut och låter, egentligen bara är här på nåder, aldrig är en fullvärdig invånare, alltid ett potentiellt problem.

I golvet på Näckrosens tunnelbanestation finns ett antal citat, bland annat dessa

Jag åker dit och därifrån ganska ofta, och brukar tänka att det är väl fint. Självklarheter. Jag reflekterar inte särskilt mycket över dem. Med idag när jag lämnade föräldrarnas lägenhet i Storskogen för att åka tillbaka till Mora; efter att ha hört så många berättelser om människor som misstänkliggörs, kontrolleras, endast för att de inte passar in i ramen, reflekterade jag över dem. Och jag tänkte inte att det är väl fint, att det är självklarheter. Jag tänkte att de klingar falskt. Att Sverige idag är som ett ostämt piano, som stått så länge i ett utkylt rum att ljudet som dess strängar och hammare skapar förvridits till oigenkännlighet. Men pianisten hävdar inför åhörarna att allt är som det ska, det finns ingen anledning att vara bekymrad. Det ska låta så. Och till slut har det låtit så såpass länge att det blivit normalt.

Men jag står inte ut med oljudet, ingen av de som var i Kungsan igår står ut. Så vi trotsade kylan för att demonstrera. För en human, generös, migrationspolitik som bygger på medmänsklighet, på medkänsla. För ett samhälle där ingen människa blir ifrågasatt på grund av att hen inte passar in i ramen. För ett varmare Sverige. Ett välstämt Sverige.

XOXO