Europadomstolen – islamofobins beskyddare?

”All animals are equal, but some animals are more equal than others.”

Igår meddelade Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EDMR)* slutlig dom i målet S.A.S. mot Frankrike. Målet gällde den franska statens lagstadgade förbud mot att bära klädsel som täcker ansiktet på offentlig plats. Med röstsiffrorna 15 mot 2 friar EDMR den franska staten, och ser lagstiftningen som förenlig med Europakonventionen. Målet är särskilt intressant i fråga om rätten till religionsfrihet. Just religionsfriheten i Europakonventionssystemet hade jag för några år sedan särskild anledning att sätta mig in i, och därför är det här målet särskilt intressant för mig både som jurist, troende och anti-rasist.

♀ Kampen fortsätter ♀

För idag ett år sen skrev jag ett apalångt inlägg, tillika det allra första inlägget, om 8:e mars. Det är ett händelserikt år som gått sen dess, med en hel del upprörande (som det här, och det här exempelvis), mycket glatt (t.ex. detta, och såklart detta), och framför allt massor av feminism. Under det här året har jag fått möta så många underbara människor, som är med i kampen: Nathalie, Maja, Klara, Ulric, Hanna, Fanny, Sandra, Nora, Isabel, Tomas, m.fl. Människor som gör att jag, trots att förra årets inlägg fortfarande är minst lika relevant i år, gör att jag tror - på riktigt - att patriarkatets dagar är räknade. Tusen tack för det hopp ni ger! Tillsammans kommer vi att vinna den här kampen!

Patriarkatkrossande kramar

Skepp kom lastade med solidaritet

Det som mötte dem var ofattbart våld.

Kära DN, jag har en liten undring

Först ska jag bara konstatera att andra har sagt betydligt bättre och mer insatta saker än vad jag kan åstadkomma om det absurt transhatiska i gårdagens huvudledare i DN. Kanske särskilt journalisten Tomas Hemstad, som twittrade följande.

Day Of Rage

Jag brukar ju posta en hel massa om Palestina, särskilt på facebook. Det finns säkert de som tycker att det är tröttsamt, ointressant, för mycket. Men faktum är att jag bara delar med mig av kanske en tiondel av allt jag läser om. Och jag läser om en ännu mindre del av allt det som palestinier i Palestina och Israel lever med varje dag. En skulle utan problem kunna ägna sig åt det på heltid. Men nu kan jag ju inte det. Ännu. Men just den här dagen har utsetts till en National Day of Rage, och det minsta solidariteten kräver av mig är att informera. Så idag kommer jag spamma - lev med det!

XOXO

Ibland känns det extra bra att ha rätt

För några veckor sedan kom senaste Iusbäraren, där jag i en artikel kritiserar Svea hovrätts dom i målet om den s.k. otrohetskontrollen. Som så många andra, såväl jurister som lekmän, reagerade jag starkt när domen kom. Hur kunde hovrätten komma till slutsatsen att den handling som befunnits styrkt - att föra upp fingrar i en kvinnas underliv - inte utgjorde en sexuell handling? Vad är det egentligen för patriarkal stenålderssyn på sexualitet som hovrätten har? Jag granskade hovrättens skäl, och fann det uppenbart att de inte höll. Jag avslutade artikeln med en förhoppning: Att Högsta domstolen, som meddelat prövningstillstånd i målet, skulle ta oss tillbaka till nutiden. 

On this day in history...

...attackerade israelisk militär den internationella solidaritets- och hjälpkonvojen Freedom Flotilla på internationellt vatten med dödligt våld. Nio aktivister miste livet - några sköts i huvudet, några i ryggen, några sköts med flera skott.

Här är några av vittnesmålen om vad som hände ombord på MV Mavi Marmara den natten för tre år sedan. Den måste ses.

XOXO

Om att göra något konkret

Få har väl missat den fantastiska sidan trettiotreanledningar.com, och det har nog inte heller undgått någon att länken till den blockerades som "spam" av Facebook. De delningar av den som gjorts, inklusive i privata meddelanden, togs bort, och hela konversationer försvann på köpet. Facebook har i efterhand hävdat att det var ett misstag, but I doubt it. Inte minst med tanke på att den alternativa länken på squarespace också blockerades efter ett tag. Och framför allt med tanke på hur Facebook brukar behandla feministiska inlägg och bilder, jämfört med sexistiska och misogyna sådana. Som reaktion startade @kvinnohat en protestlista som i skrivande stund har över 7 500 underskrifter.

Veckans...

#Gilla

- att jag varit ledig i fem dagar.

Breaking the silence

Den här veckan är den tidigare israeliska soldaten Dana Golan på besök i Sverige, med organisationen Breaking the Silence. I boken "Bryt tystnaden!", som nu kommit på svenska, berättar 145 tidigare soldater i den israeliska militären om sina erfarenheter som verksamma på ockuperad palestinsk mark.

Heja Janne!

Idag händer något ovanligt. Idag hålls nämligen hearing i Europadomstolens Grand Chamber (GC) i ett mål där Sverige är svarandestat. Prövning i GC sker endast i exceptionella fall, och det är advokaten - tillika Club S:t Erik-medlemmen - Jan Södergren som lyckats ta målet ända dit.

PEEEEEEEEEEP!!!!!

Okej, nu är det dags för denna blogg att verkligen göra skäl för sitt namn - här kommer det första RIKTIGT nördiga inlägget.

Veckans...

#Gilla

- att Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd i två mycket intressanta mål:

Frihet?

Jag har funderat mycket på det de senaste dagarna. En skulle kunna tycka att det bara finns två alternativa svar på frågan. Att svaret är enkelt. Ja eller Nej.

Frihet?

On this day in history...

... dödades 23-åriga ISM-aktivisten Rachel Corrie, när hon tillsammans med andra aktivister försökte stoppa en israelisk bulldozer från att demolera enskilda palestinska människors hem och egendom i Rafah (se t.ex. CNN, Ha'aretz och USA Today). Idag på tioårsdagen hedras hon i mycket läsvärt reportage av Al Jazeera.

Rasprofilering, återigen. Men mest om personlig integritet.

Eller kanske egentligen religionsprofilering i det här fallet. John Knefel skriver idag i Rolling Stone om hur människor drabbas av New York-polisens utbredda övervakning av muslimer. Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt när polismakten på detta sätt skiljer ut människor enbart baserat på att de tillhör en viss religiös eller etnisk grupp. Precis som med den svenska polisens metoder för s.k. inre gränskontroll utgör detta en del i en idé om att vissa människor helt enkelt inte "hör hemma". De är alla potentiella förrädare, som inte kan tillåtas samma friheter som "riktiga" invånare.

REVA

Jag var på demonstration i Kungsan igår. Det var, för att uttrycka saken milt, svinkallt. Sådär som Sverige i mars kan vara - snabbt sjunkande temperatur, oförsonliga vindar som drar in fuktig luft från Östersjön, ett tjockt lager av snö som packats till hård is täcker marken. Svinkallt.

Abraham

~SPOILER ALERT~

Jag har egentligen aldrig reflekterat särskilt mycket över USA:s historia. Vissa saker, stora händelser, känner en såklart till, en vet att de varit oerhört betydelsefulla både för USA och för världen i stort. Men jag har som aldrig mer än just konstaterat detta. Så att en film handlar om en amerikansk president är inte något som i sig får mig att bli eld och lågor och genast rusa iväg till närmsta biograf.

"Patriarkatet sätter i halsen"

"Det är kul att använda ordet ”könsmaktsordning” i parlamentet - patriarkatet sätter i halsen."

8 mars

Jag tänker ofta inte bara i ord, utan även i bilder, ljud, ibland lukter. Typ som 4D-bio. När jag tänker på datumet den 8 mars så ser jag framför mig ett blodrött datum. Inte rött som i den röd-blåa politiska skalan, även om det nog finns en del stänk av den röda färgen också, utan glänsande blodrött. Det är hett också, det här datumet, som om det glödde. Och ljudet. Det här datumet ljuder av miljoner röster. De viskar, ropar, skriker. En del långt bortifrån, så de nästan inte hörs, andra helt nära. Den 8 mars har också en speciell lukt. Det luktar som när man öppnar en bok som stått orörd i ett bibliotek i hundra år alltmedan dammet lagt sig i ett tjockt lager. Som en berättelse som fallit i glömska. Men lukten av damm och gammalt papper blandas med lukten av knappt torkad trycksvärta - för det är en berättelse som pågår, den uppdateras ständigt.