Tolkien

December 2001. Det råder nån sorts allmän fantasy-hysteri. Harry Potter and the Philosophers Stone har nyligen haft premiär och snart väntar nästa stora fantasy-filmatisering, Sagan om Ringen. Jag är dock ganska ointresserad. J.K. Rowlings HP-succé har i det närmaste gått mig obemärkt förbi, och det enda jag egentligen hört om Härskarringen är när min pappa några år tidigare, i nåt sammanhang som jag inte minns, försökte förklara storyn för mig. En liten kortväxt varelse som tillsammans med alver, dvärgar och en gråklädd trollkarl ger sig iväg för att kasta ner en guldring i nån sorts vulkan för att på så sätt rädda världen. I was like "Huh?". Inget för mig.

Men, jag är 14 år. Elijah "Blue-eyes" Wood spelar huvudrollen. Resultatet av den ekvationen är rätt givet: jag ska se filmen. Men enligt principen "läs boken först" så ja, läser jag boken först.

Det må låta fånigt, men ett av de mest livsavgörande besluten jag fattat i mitt ännu inte jättelånga liv var när jag beslutade mig för att plocka upp den boken. Fastän tanken bara var att läsa den första delen, för att sedan med gott samvete kunna gå på bio och dregla över Lij', slutade det med att jag läst både Sagan om de Två Tornen, Sagan om Konungens Återkomst och Bilbo, innan jag gick och såg filmen. Till min 15-årsdag i augusti 2002 önskade jag mig en enda sak. En DVD-spelare*. Det var nödvändig utrustning inför The Fellowship of the Ring: Extended Edition senare under hösten. Innan det var dags för biopremiären av TTT i december 2002 hade jag hunnit med att se både den och extramaterialet flera gånger. Jag hade läst Silmarillion, Unfinished Tales, Tom Bombadils äventyr, Träd och Blad, Beorthnoths hemkomst, Tilläggen, och - givetvis - trilogin på engelska. Därtill ett otal skoluppgifter som jag på något märkligt sätt lyckades få att handla om Ringen, och massor av teckningar.

Åren därefter har präglats mycket av Tolkien. Jag har präglats mycket av Tolkien. På så många sätt. Hans verk är mer än litteratur - de är som ett fönster genom vilket jag kan betrakta världen, förstå den i all dess obegriplighet. En allegori** över mänskligheten, dess stordåd och dess tillkortakommanden, dess ondska och dess godhet.

Tre ringar för alvkungarna under himlen blå

Sju för dvärgafurstarna i sina bergasalar

Nio för människorna som dödens väg skall gå

En för Mörkrets Härskare djupt i mörkrets dalar

I Mordors land där Skuggorna ruva

En Ring att tvinga dem

En Ring att finna dem

En Ring att bringa dem

Och till mörkret vinna dem
I Mordors land där Skuggorna ruva

Ringversen i egen översättning, utgjorde del av mitt något överambitiösa 70-sidiga projektarbete på gymnasiet...

Lúthien Tinúviel

_________________________________________________
*Det här var alltså på den tiden då DVD-spelare ännu inte var var människas egendom.
**Professorn själv avskydde förvisso när hans verk kallades för allegorier, för de handlar inte om något specifikt samhällsskeende. Det är inte Andra Världskriget med andra namn, som många försökt hävda. Men jag tror att han skulle gilla att de beskrevs på detta sätt. Inbillar jag mig i alla fall.



Senast uppdaterad: 2013-03-02