Ibland känns det extra bra att ha rätt

För några veckor sedan kom senaste Iusbäraren, där jag i en artikel kritiserar Svea hovrätts dom i målet om den s.k. otrohetskontrollen. Som så många andra, såväl jurister som lekmän, reagerade jag starkt när domen kom. Hur kunde hovrätten komma till slutsatsen att den handling som befunnits styrkt - att föra upp fingrar i en kvinnas underliv - inte utgjorde en sexuell handling? Vad är det egentligen för patriarkal stenålderssyn på sexualitet som hovrätten har? Jag granskade hovrättens skäl, och fann det uppenbart att de inte höll. Jag avslutade artikeln med en förhoppning: Att Högsta domstolen, som meddelat prövningstillstånd i målet, skulle ta oss tillbaka till nutiden. 

Om att göra något konkret

Få har väl missat den fantastiska sidan trettiotreanledningar.com, och det har nog inte heller undgått någon att länken till den blockerades som "spam" av Facebook. De delningar av den som gjorts, inklusive i privata meddelanden, togs bort, och hela konversationer försvann på köpet. Facebook har i efterhand hävdat att det var ett misstag, but I doubt it. Inte minst med tanke på att den alternativa länken på squarespace också blockerades efter ett tag. Och framför allt med tanke på hur Facebook brukar behandla feministiska inlägg och bilder, jämfört med sexistiska och misogyna sådana. Som reaktion startade @kvinnohat en protestlista som i skrivande stund har över 7 500 underskrifter.

8 mars

Jag tänker ofta inte bara i ord, utan även i bilder, ljud, ibland lukter. Typ som 4D-bio. När jag tänker på datumet den 8 mars så ser jag framför mig ett blodrött datum. Inte rött som i den röd-blåa politiska skalan, även om det nog finns en del stänk av den röda färgen också, utan glänsande blodrött. Det är hett också, det här datumet, som om det glödde. Och ljudet. Det här datumet ljuder av miljoner röster. De viskar, ropar, skriker. En del långt bortifrån, så de nästan inte hörs, andra helt nära. Den 8 mars har också en speciell lukt. Det luktar som när man öppnar en bok som stått orörd i ett bibliotek i hundra år alltmedan dammet lagt sig i ett tjockt lager. Som en berättelse som fallit i glömska. Men lukten av damm och gammalt papper blandas med lukten av knappt torkad trycksvärta - för det är en berättelse som pågår, den uppdateras ständigt.