Europadomstolen – islamofobins beskyddare?

”All animals are equal, but some animals are more equal than others.”

Igår meddelade Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EDMR)* slutlig dom i målet S.A.S. mot Frankrike. Målet gällde den franska statens lagstadgade förbud mot att bära klädsel som täcker ansiktet på offentlig plats. Med röstsiffrorna 15 mot 2 friar EDMR den franska staten, och ser lagstiftningen som förenlig med Europakonventionen. Målet är särskilt intressant i fråga om rätten till religionsfrihet. Just religionsfriheten i Europakonventionssystemet hade jag för några år sedan särskild anledning att sätta mig in i, och därför är det här målet särskilt intressant för mig både som jurist, troende och anti-rasist.

♀ Kampen fortsätter ♀

För idag ett år sen skrev jag ett apalångt inlägg, tillika det allra första inlägget, om 8:e mars. Det är ett händelserikt år som gått sen dess, med en hel del upprörande (som det här, och det här exempelvis), mycket glatt (t.ex. detta, och såklart detta), och framför allt massor av feminism. Under det här året har jag fått möta så många underbara människor, som är med i kampen: Nathalie, Maja, Klara, Ulric, Hanna, Fanny, Sandra, Nora, Isabel, Tomas, m.fl. Människor som gör att jag, trots att förra årets inlägg fortfarande är minst lika relevant i år, gör att jag tror - på riktigt - att patriarkatets dagar är räknade. Tusen tack för det hopp ni ger! Tillsammans kommer vi att vinna den här kampen!

Patriarkatkrossande kramar

Skepp kom lastade med solidaritet

Det som mötte dem var ofattbart våld.

Anna Lindh in memoriam

Idag den 10 september är det precis tio år sedan dåvarande utrikesminister Anna Lindh attackerades med kniv inne på NK. Omkring ett halvt dygn senare, tidigt på morgonen den 11 september, dog hon. De dagarna har etsat sig fast hårt i mitt minne. Det känns på en och samma gång som att det är en evighet sedan, och som att det hände igår.

Day Of Rage

Jag brukar ju posta en hel massa om Palestina, särskilt på facebook. Det finns säkert de som tycker att det är tröttsamt, ointressant, för mycket. Men faktum är att jag bara delar med mig av kanske en tiondel av allt jag läser om. Och jag läser om en ännu mindre del av allt det som palestinier i Palestina och Israel lever med varje dag. En skulle utan problem kunna ägna sig åt det på heltid. Men nu kan jag ju inte det. Ännu. Men just den här dagen har utsetts till en National Day of Rage, och det minsta solidariteten kräver av mig är att informera. Så idag kommer jag spamma - lev med det!

XOXO