♀ Kampen fortsätter ♀

För idag ett år sen skrev jag ett apalångt inlägg, tillika det allra första inlägget, om 8:e mars. Det är ett händelserikt år som gått sen dess, med en hel del upprörande (som det här, och det här exempelvis), mycket glatt (t.ex. detta, och såklart detta), och framför allt massor av feminism. Under det här året har jag fått möta så många underbara människor, som är med i kampen: Nathalie, Maja, Klara, Ulric, Hanna, Fanny, Sandra, Nora, Isabel, Tomas, m.fl. Människor som gör att jag, trots att förra årets inlägg fortfarande är minst lika relevant i år, gör att jag tror - på riktigt - att patriarkatets dagar är räknade. Tusen tack för det hopp ni ger! Tillsammans kommer vi att vinna den här kampen!

Patriarkatkrossande kramar

So I'm a bitch you say?

För någon vecka sedan sa skådespelerskan Susan Sarandon - inte minst känd för den för en feminist ikoniska filmen Thelma & Louise - såhär i en en intervju:

"Would you call yourself a feminist?

I think of myself as a humanist because I think it's less alienating to people who think of feminism as being a load of strident bitches and because you want everyone to have equal pay, equal rights, education and healthcare.

It's a bit of an old-fashioned word. It's used more in a way to minimise you. My daughter [Eva Amurri, from Sarandon's relationship with Italian film director Franco Amurri] who is 28, doesn't even relate to the word "feminist" and she is definitely in control of her decisions and her body."

Ibland känns det extra bra att ha rätt

För några veckor sedan kom senaste Iusbäraren, där jag i en artikel kritiserar Svea hovrätts dom i målet om den s.k. otrohetskontrollen. Som så många andra, såväl jurister som lekmän, reagerade jag starkt när domen kom. Hur kunde hovrätten komma till slutsatsen att den handling som befunnits styrkt - att föra upp fingrar i en kvinnas underliv - inte utgjorde en sexuell handling? Vad är det egentligen för patriarkal stenålderssyn på sexualitet som hovrätten har? Jag granskade hovrättens skäl, och fann det uppenbart att de inte höll. Jag avslutade artikeln med en förhoppning: Att Högsta domstolen, som meddelat prövningstillstånd i målet, skulle ta oss tillbaka till nutiden. 

Om att göra något konkret

Få har väl missat den fantastiska sidan trettiotreanledningar.com, och det har nog inte heller undgått någon att länken till den blockerades som "spam" av Facebook. De delningar av den som gjorts, inklusive i privata meddelanden, togs bort, och hela konversationer försvann på köpet. Facebook har i efterhand hävdat att det var ett misstag, but I doubt it. Inte minst med tanke på att den alternativa länken på squarespace också blockerades efter ett tag. Och framför allt med tanke på hur Facebook brukar behandla feministiska inlägg och bilder, jämfört med sexistiska och misogyna sådana. Som reaktion startade @kvinnohat en protestlista som i skrivande stund har över 7 500 underskrifter.

"Patriarkatet sätter i halsen"

"Det är kul att använda ordet ”könsmaktsordning” i parlamentet - patriarkatet sätter i halsen."

8 mars

Jag tänker ofta inte bara i ord, utan även i bilder, ljud, ibland lukter. Typ som 4D-bio. När jag tänker på datumet den 8 mars så ser jag framför mig ett blodrött datum. Inte rött som i den röd-blåa politiska skalan, även om det nog finns en del stänk av den röda färgen också, utan glänsande blodrött. Det är hett också, det här datumet, som om det glödde. Och ljudet. Det här datumet ljuder av miljoner röster. De viskar, ropar, skriker. En del långt bortifrån, så de nästan inte hörs, andra helt nära. Den 8 mars har också en speciell lukt. Det luktar som när man öppnar en bok som stått orörd i ett bibliotek i hundra år alltmedan dammet lagt sig i ett tjockt lager. Som en berättelse som fallit i glömska. Men lukten av damm och gammalt papper blandas med lukten av knappt torkad trycksvärta - för det är en berättelse som pågår, den uppdateras ständigt.