Den sanning vi vill se

För ett par veckor sedan publicerades i Dagens Nyheter ett öppet brev. Ett brev som kom att delas med, spridas till, läsas av, och framför allt djupt beröra tusentals människor.

Bästa Beatrice Ask.

De är många, berättelserna om hur det kan vara att i Sverige leva som någon som inte ser ut på ett sätt som gör att hen alltid förutsätts prata svenska utan brytning. Jag hade hört flera av dem, och tänkt väldigt mycket på hur rasismen ser ut i Sverige och världen veckorna innan, av flera skäl men bl.a. på grund av REVA. Jag kan nog aldrig mer än empatiskt förstå hur det är. Jag har aldrig fått min egenskap som "svensk" ifrågasatt. Men jag har undrat. Kanske var jag därför extra mottaglig för att nappa på det erbjudande Beatrice Ask fick, att byta skinn och erfarenheter  med Jonas Hassen Khemiri i ett dygn.