♀ Kampen fortsätter ♀

För idag ett år sen skrev jag ett apalångt inlägg, tillika det allra första inlägget, om 8:e mars. Det är ett händelserikt år som gått sen dess, med en hel del upprörande (som det här, och det här exempelvis), mycket glatt (t.ex. detta, och såklart detta), och framför allt massor av feminism. Under det här året har jag fått möta så många underbara människor, som är med i kampen: Nathalie, Maja, Klara, Ulric, Hanna, Fanny, Sandra, Nora, Isabel, Tomas, m.fl. Människor som gör att jag, trots att förra årets inlägg fortfarande är minst lika relevant i år, gör att jag tror - på riktigt - att patriarkatets dagar är räknade. Tusen tack för det hopp ni ger! Tillsammans kommer vi att vinna den här kampen!

Patriarkatkrossande kramar

Dear Mr. Freeman,

I'm very sorry to be writing this letter. Or rather, I'm very sorry you gave me reason to. As a long-time fan of prof. Tolkien and his work, of Mr. Jackssons film adaptations, and now in the past year of you - seeing as you in such a wonderful way brought Bilbo Baggins to life - I am so very sorry to now have that admiration, and the legacy of the professor, stained by your words. I'm refering to your answer to the questions from danish TV on what you would do if you acctually had a ring that would make you invisible, and on which Middle-Earth race you would be more inclined to get romantic with. The professor wrote many letters, so it seems fitting I think, to adress this in letter form - allthough not handwritten.

10 orsaker att hata dig

***SPOILER ALERT*** (om det nu är nån som ännu inte sett den)

Under sommaren såg jag om en gammal tonårsfavorit: 10 orsaker att hata dig.

Den huvudsakliga orsaken till att jag såg den då, för ganska precis ett halvt liv sedan, stavas

H-E-A-T-H-L-E-D-G-E-R. 

Pga hotness. Yup, that simple. Åh vad jag älskade den här filmen. Åh vad jag älskade Julia Stiles, a.k.a. Kat Stratford. Åh vad lite jag förstod om vad den skulle betyda för mig. Såg den säkert 5-6 gånger under tonåren, men nu var det nog minst 5-6 år sedan sist. Nu såg jag den med något vuxnare ögon, med lite mer klarhet. Och det jag såg var en fantastisk film, som jag uppskattar ännu mer nu. Detta är några av orsakerna till att jag älskar den här filmen idag. Hur många de egentligen är är en tolkningsfråga.

Anna Lindh in memoriam

Idag den 10 september är det precis tio år sedan dåvarande utrikesminister Anna Lindh attackerades med kniv inne på NK. Omkring ett halvt dygn senare, tidigt på morgonen den 11 september, dog hon. De dagarna har etsat sig fast hårt i mitt minne. Det känns på en och samma gång som att det är en evighet sedan, och som att det hände igår.

Saker en kan hitta på när en är hemma sjuk

T.ex. göra en patriarkatkrossarpeppspotifyspellista.

Feel free att lägga till favoriter :-)

Now let's kick some patriarchy but!


XOXO

So I'm a bitch you say?

För någon vecka sedan sa skådespelerskan Susan Sarandon - inte minst känd för den för en feminist ikoniska filmen Thelma & Louise - såhär i en en intervju:

"Would you call yourself a feminist?

I think of myself as a humanist because I think it's less alienating to people who think of feminism as being a load of strident bitches and because you want everyone to have equal pay, equal rights, education and healthcare.

It's a bit of an old-fashioned word. It's used more in a way to minimise you. My daughter [Eva Amurri, from Sarandon's relationship with Italian film director Franco Amurri] who is 28, doesn't even relate to the word "feminist" and she is definitely in control of her decisions and her body."

Ibland känns det extra bra att ha rätt

För några veckor sedan kom senaste Iusbäraren, där jag i en artikel kritiserar Svea hovrätts dom i målet om den s.k. otrohetskontrollen. Som så många andra, såväl jurister som lekmän, reagerade jag starkt när domen kom. Hur kunde hovrätten komma till slutsatsen att den handling som befunnits styrkt - att föra upp fingrar i en kvinnas underliv - inte utgjorde en sexuell handling? Vad är det egentligen för patriarkal stenålderssyn på sexualitet som hovrätten har? Jag granskade hovrättens skäl, och fann det uppenbart att de inte höll. Jag avslutade artikeln med en förhoppning: Att Högsta domstolen, som meddelat prövningstillstånd i målet, skulle ta oss tillbaka till nutiden. 

Om att göra något konkret

Få har väl missat den fantastiska sidan trettiotreanledningar.com, och det har nog inte heller undgått någon att länken till den blockerades som "spam" av Facebook. De delningar av den som gjorts, inklusive i privata meddelanden, togs bort, och hela konversationer försvann på köpet. Facebook har i efterhand hävdat att det var ett misstag, but I doubt it. Inte minst med tanke på att den alternativa länken på squarespace också blockerades efter ett tag. Och framför allt med tanke på hur Facebook brukar behandla feministiska inlägg och bilder, jämfört med sexistiska och misogyna sådana. Som reaktion startade @kvinnohat en protestlista som i skrivande stund har över 7 500 underskrifter.

Veckans...

#Gilla

- att jag varit ledig i fem dagar.

Den sanning vi vill se

För ett par veckor sedan publicerades i Dagens Nyheter ett öppet brev. Ett brev som kom att delas med, spridas till, läsas av, och framför allt djupt beröra tusentals människor.

Bästa Beatrice Ask.

De är många, berättelserna om hur det kan vara att i Sverige leva som någon som inte ser ut på ett sätt som gör att hen alltid förutsätts prata svenska utan brytning. Jag hade hört flera av dem, och tänkt väldigt mycket på hur rasismen ser ut i Sverige och världen veckorna innan, av flera skäl men bl.a. på grund av REVA. Jag kan nog aldrig mer än empatiskt förstå hur det är. Jag har aldrig fått min egenskap som "svensk" ifrågasatt. Men jag har undrat. Kanske var jag därför extra mottaglig för att nappa på det erbjudande Beatrice Ask fick, att byta skinn och erfarenheter  med Jonas Hassen Khemiri i ett dygn.

"Patriarkatet sätter i halsen"

"Det är kul att använda ordet ”könsmaktsordning” i parlamentet - patriarkatet sätter i halsen."

8 mars

Jag tänker ofta inte bara i ord, utan även i bilder, ljud, ibland lukter. Typ som 4D-bio. När jag tänker på datumet den 8 mars så ser jag framför mig ett blodrött datum. Inte rött som i den röd-blåa politiska skalan, även om det nog finns en del stänk av den röda färgen också, utan glänsande blodrött. Det är hett också, det här datumet, som om det glödde. Och ljudet. Det här datumet ljuder av miljoner röster. De viskar, ropar, skriker. En del långt bortifrån, så de nästan inte hörs, andra helt nära. Den 8 mars har också en speciell lukt. Det luktar som när man öppnar en bok som stått orörd i ett bibliotek i hundra år alltmedan dammet lagt sig i ett tjockt lager. Som en berättelse som fallit i glömska. Men lukten av damm och gammalt papper blandas med lukten av knappt torkad trycksvärta - för det är en berättelse som pågår, den uppdateras ständigt.