Skepp kom lastade med solidaritet

Det som mötte dem var ofattbart våld.


Under mellandagarna 2008 inledde Israel det över tre veckor långa anfallskriget Operation Cast Lead mot Gazaremsan, och området utsattes för urskillningslöst våld. I anfallet dödades över 1 400 människor och fler än 5 300 människor skadades, den stora merparten civila och över en fjärdedel barn. Flyganfall med kemiska vapen, som till sin natur inte går att använda med någon precision, på ett område som till ytan är mindre än en tredjedel av Öland och befolkat av omkring 1,5 miljoner människor - vilka till följd av att gränserna var stängda inte hade någon möjlighet att fly undan våldet. Den israeliska blockaden mot Gaza försatte redan innan anfallet befolkningen i en mycket svår situation. Förutom de fruktansvärda konsekvenser som anfallet i sig innebar i form av mänskligt lidande, innebar blockaden att Gaza drevs mot en mänskligt skapad katastrof. Människors hem, sjukhus, skolor, arbetsplatser, vägar och annan infrastruktur var sönderbombade. Bristen på vatten, elektricitet och bränsle var omfattande. Behovet av återuppbyggnad och av sjukvårdsprodukter och läkemedel var skriande. Men Gaza stod under blockad.

Detta var bakgrunden till Freedom Flotilla, till den seglats med åtta fartyg lastade med mer än 10 000 ton förnödenheter i form av allt från skolmaterial, till läkemedel, till cement för återuppbyggnaden, och framför allt lastad med solidaritet, som i slutet av maj 2010 styrde mot Gazas kust. Syftet var att med icke-våldsmetoder bryta den illegala blockaden, att öppna upp en sjöväg till och från Gaza genom vilken Gaza kunde frigöra sig från förtrycket, eller i vart fall lätta det. Som Henning Mankell uttryckt det, Gazaborna "stängs inne som i en bur, dom tvingas be om det som borde vara självklarheter; deras frihet är begränsad". Och solidariteten kräver av oss handling.

På natten mot den 31 maj 2010, medan fartygen befann sig på internationellt vatten, attackerades de av israelisk militär. Attacken inleddes sedan militären slagit ut all kommunikationsutrustning ombord på fartygen. De omkring 700 obeväpnade och civila aktivister, från alla möjliga delar av världen, som befann sig ombord möttes av ett stort antal krigsfartyg och helikoptrar av olika slag, bemannade med nästan lika många tungt beväpnade soldater som bordade alla åtta fartyg. Attacken var utdragen, och när allt var över hade nio aktivister dödats, ännu fler skadats, såväl last som personliga tillhörigheter tagits från sina ägare, och kontrollen över fartygen övertagits av den israeliska militären. I upp till ett par dagar efter attacken hölls en del aktivister frihetsberövade i Israel, utan att hemländernas myndigheter eller deras anhöriga gavs några besked om var de fanns, hur de mådde, eller ens om de levde.

Det som skedde den natten var fruktansvärt. Och det torde för de flesta - jurist eller inte - vara tydligt att det som hände kan inordnas under ett antal olika brottsrubriceringar.

"Den som genom olaga tvång bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av [...] ett fartyg, som används i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst, [...] döms för kapning till fängelse i högst fyra år. [...]" (BrB 13 kap. 5 a §)

"Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara [...], dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år. [...] Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.[...]

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller om han eljest visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning." (BrB 8 kap. 5 -6 §§)

"Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1 a § för bort eller spärrar in någon eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, döms för olaga frihetsberövande till fängelse, lägst ett och högst tio år." (BrB 4 kap. 2 §)

"Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år [...]" (BrB 3 kap. 5 §)

"Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år." (BrB 4 kap. 5 §)

Dessa bestämmelser fyller samtliga en central funktion som den svenska statens medel för att uppfylla sina förpliktelser att inte enbart för egen del respektera enskildas, i grundlag och framför allt i internationella MR-instrument, fastslagna mänskliga rättigheter: Rätt till liv. Förbud mot tortyr och förnedrande eller omänsklig behandling. Rätt till frihet och säkerhet. Rätt till sin egendom. Att kriminalisering, jämte effektiv utredning och lagföring, är oerhört betydelsefullt för att en stat ska anses ha uppfyllt sina åtaganden i förhållande till de internationella konventioner som finns på området, det har fastslagits otaliga gånger. Inte minst påminner Europadomstolens dom den 12 november i år i målet Söderman mot Sverige om detta faktum. Staten ska skydda dem som befinner sig inom dess jurisdiktion från ingrepp från såväl staten själv som från andra. 

Men trots att effektiv utredning av misstänkt brottslighet är ett krav, trots att det gått omkring 4,5 år sedan attacken mot Freedom Flotilla, trots de berättelser om vad de var med om som de svenska aktivisterna delat med sig av, trots fotografier och annan dokumentation, har ännu ingen utredning genomförts inom det svenska rättssystemet. Trots utrednings- och åtalsplikten. Det är högst anmärkningsvärt.

Men idag har föreningen Ship to Gaza, tillsammans med de sammanlagt 22 aktivister från Sverige som var med vid attacken 2010, samt vid attacken i oktober 2012, gett in en polisanmälan. Det är hög tid för en oberoende straffrättslig utredning av dessa attacker. Sverige måste ta sitt ansvar.

I blockadbrytande solidaritet