För idag ett år
sen skrev jag ett apalångt inlägg, tillika det allra första inlägget,
om 8:e mars. Det är ett händelserikt år som gått sen dess, med en hel del upprörande (som det här, och det här exempelvis), mycket
glatt (t.ex. detta, och såklart detta), och framför allt massor av feminism. Under
det här året har jag fått möta så många underbara människor, som är med
i kampen: Nathalie, Maja, Klara, Ulric, Hanna, Fanny, Sandra, Nora,
Isabel, Tomas, m.fl. Människor som gör att jag, trots att förra årets
inlägg fortfarande är minst lika relevant i år, gör att jag tror - på
riktigt - att patriarkatets dagar är räknade. Tusen tack för det hopp ni ger! Tillsammans kommer vi att vinna den här
kampen!
Patriarkatkrossande kramar

