Målet är E.S. mot Sverige - numera betecknat Söderman mot Sverige - och handlar om en 14-årig flicka som utsattes för smygfilmning i duschen av sin styvpappa. Svea hovrätt friade mannen. Domstolen hade inget val, den var bakbunden av bristfällig lagstiftning. För att hålla en människa ansvarig för sexuellt ofredande förutsatte lagstiftningen (på den objektiva sidan) att offret blivit medveten om gärningspersonens agerande medan det pågår - inte först i efterhand. Den förutsatte också (på den subjektiva sidan) att gärningspersonen haft för avsikt att offret skulle bli medveten om agerandet, insett att det var i praktiken oundvikligt eller i vart fall insett risken för det och inte sett ett förverkligande av den risken som ett relevant skäl att låta bli sitt agerande. Flickans styvpappa hade - enligt vad som befanns styrkt i målet - varken haft sådan avsikt, insikt eller likgiltighet inför tänkbara konsekvenser av agerandet.
Var flickan mindre utsatt för det? Självklart inte. Men det svenska rättssystemet förmådde inte skydda henne, inte ge henne upprättelse för den kränkning som styvpappans agerande innebar. Inte heller har det svenska rättssystemet förmått ge henne upprättelse för den kränkning detta misslyckande innebär. För staten är skyldig att se till att det finns system som, i första hand, förmår förhindra intrång i den personliga integriteten, och när intrång ändå sker förmår ge upprättelse. Därför klagade flickan till Europadomstolen.
Europadomstolens kammare menade i sin dom från i somras att flickan trots allt hade ett skydd, "at least in theory". Det är en mycket märklig dom, på många sätt, och inte minst på grund av det uttrycket. Ett teoretiskt skydd är inget skydd. Det har Europadomstolen själv slagit fast otaliga gånger. Att de fri- och rättigheter som garanteras i Europakonventionen ska vara praktiska och effektiva, till skillnad från teoretiska och illusoriska, är ett mantra som upprepas om och om igen i domstolens praxis. Att mot den bakgrunden resonera så som kammaren gjort kan inte beskrivas som annat än mycket märkligt.
 |
| Artikel om fallet i senaste iusbäraren, av Petter Danckwardt |
Men Sverige friades med en hårsmåns marginal, tre av sju domare ansåg att Sverige misslyckats i sina positiva förpliktelser. Och nu ska fallet alltså prövas av Europadomstolens Grand Chamber, hearingen kommer kunna ses här, och SVT berättar om prövningen här.
Jag hoppas verkligen att GC tänker ett snäpp längre än majoriteten i kammaren gjorde, och fäller Sverige. Det är viktigt inte bara för flickans skull, utan för utvecklingen av rätten till privatliv i allmänhet, i en värld där den enskildes integritet hotas av både enskilda människor, företag och stater.
Så heja heja Janne, jag håller alla tummar idag!
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar